Det var värre förr

inte minst på energiområdet

Global energiproduktion över en livstid (från Our World in Data)

När vi flyttade in i vårt fantastiska hus, där vi trivts så gott under två decennier, var vi i princip de sista i området som regelbundet fick leverans av prima diesel (även känd som villaolja). Orsaken var att vi köpte huset av glada åttioplussare* som inte funnit någon anledning att investera i energiomställning i en mer hållbar riktning. Medan vi väntade på offerter för att installera bergvärme insåg vi att det var i grevens tid. Mitt i vintern fick vi tekniska problem med oljepannan och hade ytterst begränsade alternativ för att lösa dem. Alla utom ett fåtal hade övergivit den till synes döende fossila tekniken.

Vid varje bred introduktion av ny teknik i konsumentled känner sig såväl charlataner som seriösa entreprenörer manade att försöka fånga marknaden. Solpaneler är kanske det bästa exemplet på senare tid. Christian Sandström, skittidningen Affärsvärldens enda vettiga journalist, håller kontinuerlig koll på gröna excesser och konkurser som följer i deras spår. Det tidiga 00-talet var boom times för bergvärme. Jag minns särskilt den första entreprenören som pitchade sitt koncept iförd något slags konstnärskappa och med alldeles för konstfärdig ansiktsbehåring.

En typisk installation består, grovt sett, av tre delar: 1) att borra ett hål, 2) en värmeväxlare och 3) en hel del rörarbete. Det blev ganska snabbt uppenbart att det gällde att hitta en pålitlig röris, med de nödvändiga kontakterna hos kvalitativa maskinleverantörer och operatörer av borriggar. En trovärdig hals att, vid behov, strypa. Ingen babblande fåne utan kunskap, som skulle ”hålla ihop det hela” medan vederbörande var ute på säljturné för att ragga fler kunder till sitt luftslott.

Det kan vara värt att upprepa hur mycket jag ogillar begreppet omställning. Alla argument som är baserade på tidsbrist – ”köp nu, innan vi höjer priset!” – syftar till att mottagaren ska checka ut frontalloberna och låta vagusnerven fatta ett känslostyrt beslut. Begreppen klimatomställning och grön omställning är inte bara utbytbara utan syftande till aktion utan eftertanke i en okänd riktning utan konsekvensanalys. Så mycket bättre då att tala om innovation och utveckling. Träget arbete i en vettig riktning, med kontinuerliga feedback-loopar och möjligheter till kurskorrigering. Kumulativa förbättringar (tänk ”ränta på ränta”) för fantastiska resultat över tid.

Vår egen bergvärmeanläggning är ett bra exempel. Efter 20 år var det dags att pensionera pumpen. En positiv aspekt var att vi slapp göra något strukturellt med vare sig borrhålet eller rörarbetena. En ren rip and replace. Och vips! gick förbrukningen ned med 30 procent. Ett annat rimligt aktuellt exempel är satelliter. Under senare år har antalet satelliter i omloppsbana fullkomligt exploderat. Varför? Två skäl: Spacex och miniatyrisering. Igen, teknisk utveckling som steg för steg, bit för bit, effektiviserar oss till en bättre plats.

Självklart kan saker gå förlorade när tekniken går framåt. Teknisk utveckling driver välstånd och reallöner uppåt. Givet att relativa lönenivåer inte ska glida isär för mycket kommer vissa saker, framför allt tjänster, att bli dyrare. Det går till exempel inte att klippa ett hår särskilt mycket snabbare – alltså kommer en klippning att gå upp i pris i takt med att innovation skapar produktivitet på annat håll. Samtidigt går vi alla miste om vissa aspekter av hantverksskicklighet och konstfärdighet. Materialkvaliteten eroderas, för att minska det dyra arbetsinnehållet.

Det enda som i praktisk mening kan motivera gubbilskna kommentarer att ”det var bättre förr” är estetik och syns mest i hur vi bygger nu, jämfört med hur man gjort historiskt. Vissa arkitekter förtjänar spöstraff för sina monstruösa betongklossar (som de frenetiskt försvarar som utmärkt arkitektur) samtidigt som de själva väljer att bo i pietetsfullt renoverade sekelskifteshus. Nutidens tider och seder har det gnällts om sedan antiken (”O tempera, o mores”) och här finns en viss risk i teknisk utveckling – den riskerar att lämna framför allt äldre människor i bakvattnet. Å andra sidan, gillar man inte kulturen man lever i så får man försöka ändra den.

Faksimil från Teknisk Tidskrift 1972

I allt väsentligt var det ändå värre förr. Titta bara på bilden ovan över hur Sveriges energiförsörjning såg ut, precis innan araberna visade musklerna och skruvade åt kranarna. Västvärlden kastades in i oljekrisen, vilket bland annat stimulerade utbyggnaden av oljeutvinning i Nordsjön och, här hemma, utbyggnaden av kärnkraft. Se så liten betydelse kärnkraften hade 1971, för att i mitten på 80-talet vara lika stor som vattenkraften. Världens renaste och bästa energisystem, med stabilt låga elpriser, en blomstrande industri och lyckliga konsumenter.

Tyvärr måste jag, som renlärig framtidsoptimist och antinostalgiker medge att just energisystemet blivit väsentligt sämre de senaste 20 åren. På de skyldigas bänk sitter socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, jämte hela miljörörelsen. Och vem har sponsrat den senare under alla år, tror ni? Just det, den kärnvapenbestyckade rostiga bensinmacken i öster. Först Sovjetunionen, sedan Ryska federationen. Cui bono? Borgerligheten är inte heller den utan skuld. Alltför många har dragits med i omställnings-pitchen. Hur många kristdemokrater och moderater kan stava till k-o-n-s-e-k-v-e-n-s-a-n-a-l-y-s?

Utbyggnaden av vindkraft är, i kombination av stängningen av hälften av vår kärnkraft, i sanning det mest korkade som gjorts i Sverige. Det ser vi nu, när den installerade kapaciteten är lika stor som vattenkraftens. Elpriser sätts på marginalen. Allt som produceras måste konsumeras i princip i samma stund. Blåser det genererar vi för mycket el och priserna går till noll (eller negativt), vilket gör andra kraftslag olönsamma. Blåser det inte går priserna i taket, och vi har inte tillräckligt med baskraft för att kompensera. Ju längre situationen består, desto värre blir problemet. Den enda vettiga kombinationen med vindkraft är gasförbränning.

Gaskraft är relativt enkelt och billigt att installera. Dessutom går den att starta och stoppa relativt snabbt. Med säker försörjning från Nordsjön är detta ett fungerande alternativ. Danmark har gjort så i decennier. Visst genererar förbränning av fossilgas (vem i helvete kom på termen ”naturgas”?) koldioxid men utsläppen per genererad kWh är mycket mindre än för kol eller oljederivat. Kunde världen konvertera all kolförbränning till fossilgas skulle utsläppen minska drastiskt. 100+ gjorde rätt i att skapa dålig stämning i ett socialt sammanhang där någon fåntratt firade att Kina nu installerar lika mycket vind och sol som de gör ny kolkraft. Tvångslobotomering.

Men mycket hellre då återvända till vårt fina fossilfria energisystem. Fast, om vi ska vara ärliga var det enbart elproduktionen som i princip var helt fri från koldioxidutsläpp. Transporter och uppvärmning var och är till betydande grad baserade på förbränning, antingen av sopor, biomassa eller, för den delen, diesel och bensin. Jag bad min finska analytiker Satu Jippitie ta fram jämförande data för 2024, utifrån vilken min vietnamesiske grafiker Suk Mah Quoc producerade följande bild:

Elbilar blir allt vanligare på våra vägar, men det är tveksamt om el kommer att ersätta diesel i alla applikationer de närmaste decennierna. Därtill bör vi minnas att oljeprodukter går in i allt från smink till smörjmedel. Under överskådlig tid kommer det att finnas ett behov av fossila bränslen i vårt land, så varför måste svenska banker dras med demonstranter mot investeringar i oljeindustrin? Vi borde öka, snarare än minska, investeringarna i fossil utvinning i demokratier. Ju mer olja och gas som pumpas upp i Nordsjön, desto mindre beroende blir vi av diktaturer.

Sedan måste vi släppa den idiotiska drömmen om att vara något slags föregångsland som kommer att inspirera, eller, som de värsta drömmarna tror, moraliskt tvinga andra att följa efter. Det tar Kina ungefär sex timmar och 40 minuter att släppa ut lika mycket koldioxid som hela Sveriges. Eftersom Beijing ligger sju timmar före Stockholm betyder detta att Kina, från starten av ett nytt år, hunnit släppa ut mer än Sverige innan vi ens hunnit fira nyår. Självspäkare, flagellanter och bakåtsträvare kan inte få ha något som helst inflytande på vår energipolitik.

Vi har en lång väg tillbaka och det kommer att kosta. Jag tycker ändå att det är en välavvägd målbild att återskapa den energibalans vi hade innan Barsebäck lades ned. Kärnkraft och såväl småskalig som storskalig vattenkraft är mina prefererade energislag. Blås för all del på med gas och diesel i södra Sverige när det behövs, vi behöver inte känna minsta dåliga samvete för detta. Lite episk rättvisa att utdela mot miljöpartister – det är ju de som skapat eländet, med benägen hjälp av makthungriga sossar.

Avslutningsvis, lite pushback på tre vanligt förekommande vansinnigheter: 1) ”Sverige har överskott av el och är nettoexportör”. Låt mig påminna om ett av 2025 års nyord: dunkelflaute, som vi lånat in från tyskan. När det är mörkt, kallt och vindstilla och vi som bor nära Nordpolen behöver elen som bäst, då kostar den som mest. Ett snitt över ett år är inte det relevanta, det är att ha el till rimliga priser precis när man behöver det. Intermittenta energislag bryr sig inte om behoven, de funkar endast då förutsättningarna finns.

2) ”Kärnkraften stängdes för att den var olönsam, inte av politiska beslut”. Ja tjena. Detta går knappast att ta på allvar längre, det är bara att studera effektskatten som explicit lades på kärnkraften. Ett statligt aktiebolag (i det här fallet Vattenfall) är en märklig bastard, där politiker kan påverka den strategiska riktningen via tillsättningen av styrelsen. Sedan är bolaget satt att agera ”marknadsmässigt” och kan med benägna konsulters hjälp göra vansinnesköp utomlands i 100-miljarderklassen, eller för den delen göra en medelfristig analys att en tillgång med decenniers återstående livslängd måste läggas ned.

3) ”Vind och sol kan kombineras med batterier”. Detta är det senaste av alla infernaliska lögner om varför vindkraft är bra. För det första, två fel gör inte ett rätt. Även om vi installerade alla de TWh som krävs för att balansera nätet (och hur mycket skulle det kosta?**) så fungerar kapaciteten endast kortsiktigt. Fråga själv Per “Plex” Itysson om du inte tror mig. Vederbörande är visserligen en god vän till mig, men förhållandevis neutral. Ska man lagra el längre perioder krävs antingen pumpkraft (att fylla vattenmagasin med överskotts-el) eller vätgas. Om just vätgas kan jag bara säga följande: det vi sett så här långt ser inte lovande ut. Pumpkraft kan dessutom bara lösa en liten del av våra vintrars behov.

Att det var värre förr betyder inte att vi är utan problem eller utmaningar. Även med dessa har det aldrig funnits en bättre tid att vara vid liv än nu. Sicken jävla röta att inte vara född som träl på 1300-talet. Eller godsherre för den delen. Bara för ett halvt sekel sedan gick man inte att ta på allvar om man inte hade en kalaskula som 30-åring. Hur många former av cancer var en dödsdom för 20 år sedan, men är klart hanterbara nu? Då kan man väl inte nedslås av tillfälliga bakslag eller politiska felbeslut? Sådana går väl att ändra? Framåt och uppåt!

* varför har vi inte ett lika vackert ord för gamlingar som engelskans octogenerians?

** En grov skattning är 1000 – 3000 miljarder SEK (och det skulle ta decennier om någon nu tycker kärnkraftsutbyggnad tar lång tid)